“Båtarna försvann. Namnet blev kvar. ”

Strax utanför Karlsborg, Sveriges reservhuvudstad, mitt emellan Vänern och Vättern, ligger Mölltorp. Det är en liten ort, men vid den stora vägen passerar många. Och de flesta i trakten vet vad Bilomarin är. Här har man sålt Peugeot person- och transportbilar sedan 1965.

Namnet kommer från tiden då man även sålde båtar. Båtarna försvann i början av 90-talet, men namnet var så inarbetat att det inte gick att byta.

– Vi har hetat Bilomarin så länge. Namnet har fått hänga med, trots att verksamheten har växlat lite genom åren, säger Micael.

Anställda som blev ägare

Bilomarin har genom haft ett par ägare före Micael och hans kollegor. Den senaste skulle gå i pension 2005 och hade ingen i familjen som ville ta över. Då hittade tre av de anställda en lösning. De köpte hela verksamheten med lokaler, personal och allt.

Micael har aldrig varit någon bilnörd. Drömmen var att driva något eget, och att det blev just bilar var mest en slump.

– Det var nog mer företagandet som lockade.

Det var en väldans tur att vi hann så långt. ‌‍​‍​‍‌​‌‌​‌​‍‌‍​‌‌​​‌‍‍‌‌‌​‌‍‌‌‌‌​‍‌‍​‌‍‌‌​‍​‍​‍‍​‍​‍‌‍‌​‌‍‌‍​‌‌‌‌‍‌‌‍‌‌‌‍‍‌‌​‌​‍‌‌‍‌​​‌‌‍‍‍‌‍​‌‌​‌‌‍‍‍‌‌​‌‌‌​‍‌‍‍​‌​​​‍‌​‍​​​‌‍​‌​​‌‍​‌​​‌‌​​‌​​‌‌​‌‌‍‌‌‌‍​‌‍‌‍​‌​​‍‌‍‌‌​‌‍‌‌​​‌‍‌‌​‌‌‌​‌‍‌‌‌‍​‌‌​​‍‌‍‌​​‌‍​‌‌‌​‌‍‍​​‌‌​​‍‌‍​‌‍​‌‌​‍​‌‍‍‌‌‍‌‌‍‍​‌‍​‌‍‍‌‌‍‌‌‌​‌‍‌‌‌‍‌​‌​​‍‌‍‌‍​​‍‍‌‌​​‌‍​‌‌​‍‌‍​‌‌‍‌‌​‍‌‍​‌‌​​‌‍‍​​‍‍​​‌​‍‍‌​​‌‍‌‍‍‌‌​‌‍‌‌‌‍‍‌‌​​‍‌‍‌‍‌‌‍‌‍‌​‌‍‌‌‌‍​​‌‌‍​‍‌‍​‌‍‌‍‌​‍‌‌​​‌‍‌‌‌​‍‌​‌‍‌‍‍‌‍​‌‌‍​​‍‍‌​​‌‍​‌‌​‍‌‍​‌‌‍‌‌​‍‌‍​‌‌​​‌‍‍​​‍​‍‌‌

Sju dagar i veckan

De första åren blev en prövning. Banken ställde hårda krav på amortering, och för att klara dem jobbade Micael sju dagar i veckan. Semestern krympte till en vecka om året, som mest.

Slitet gav resultat. När finanskrisen slog till 2008 hade de redan hunnit betala av större delen av lånen.

– Det var en väldans tur att vi hann så långt.

Om Micael skulle ge ett råd till sig själv från 2005 vore det enkelt: det är mycket mer jobb än man tror. Men när han ser tillbaka tycker han ändå att det var värt det, i det stora hela.

En vanlig dag

I dag är de sex medarbetare. Tre ute i verkstaden, administration, kundmottagning och Micael på försäljningen. Hans morgnar börjar ofta med ekonomi, personalfrågor och fakturor. Sedan väntar resten av dagen: ringa kunder, köpa in bilar, sälja och leverera.

– Jag försöker hålla mig borta från verkstaden, så att de får sköta sig själva i bästa möjliga mån. Men lite involverad blir man ju ändå.

Nära, enkelt och igenkänt

Vad uppskattar kunderna mest? Micael behöver inte fundera länge. Det är närheten.

Många har tröttnat på att köra fem, åtta eller tio mil till en verkstad, vänta i tre timmar eller byta till lånebil för att åka fram och tillbaka.

– Man hör på folk i dag att de vill ha det enkelt. Det är det kunderna säger till oss, att det är väldigt smidigt.

Därför servar Bilomarin allt fler bilar av andra märken än Peugeot, och ibland byter en ny kund även bil hos dem.

Men närheten handlar inte bara om kilometer. Den handlar också om att känna igen varandra.

– Vi har haft väldigt stabil personal. Vi vet vad kunderna heter och de vet vad vi heter. Det finns en trygghet i det. Vi känner kunderna på ett annat sätt än man kanske gör på en stor anläggning med många olika märken.

Det de är mest stolta över

– Att vi har lyckats förvalta det som följde med från förra ägaren. Den lokala förankringen och att vara ett litet företag som värnar om kunderna. Att vi har kunnat behålla samma personal så långt som möjligt. Och att vi har drivit det ganska småskaligt men ändå hållit en bra omsättning, år efter år, även när tiderna har varit tyngre.

Båtarna försvann för länge sedan. Namnet, människorna och tryggheten finns kvar.

Bilomarin är ett bevis på vad långsiktighet och nära relationer kan bygga. Vi på Finansfabriken är glada att få vara med och följa deras resa. Tack, Micael, för att du ville dela med dig av er berättelse!