“Det handlade ju om livet.”

För Linus innebär nystarten inte att hitta sin plats snabbt, utan att landa rätt. Han är ny på Finansfabriken, men inte i gänget. Att få jobba med människor han litar på avgjorde beslutet. Men mycket är nytt och allt är inte satt än.

Det är lite otippat att de kommit så långt ändå, säger han och spricker upp i ett leende. Med nya system, upplägg och så.

Beslutet känns rätt.

Den stora behållningen är givetvis att jag känner alla här. Jag visste ju att det var ett gäng kompetenta människor. Och med Pontus som chef igen vet jag att det kommer funka bra.

Som kreditmontör jobbar Linus mest med fakturaköp. Ett område han känner sig hemma i efter tolv år i branschen.

Alla affärer är olika, även om det är samma kund. Det finns inget facit.

Det bästa är när man lyckas göra ett köp och vet att man hjälpt kunden på ett snabbt och smidigt sätt. Och sen, trettio dagar senare, ser man att pengarna kommit in. Ett kvitto på att bedömningen var rätt.

Ett möte som stannar kvar

Under sin första vecka på Fabriken hade Linus kontakt med ett litet bageri. De ville låna pengar för att köpa in en maskin och börja baka irakiskt bröd. För att kunna öka försäljningen och ta hand om sin familj. Affären gick inte hela vägen till en början men efter ett tag kom vi överens och lånet kunde slutföras och betalas ut.

Det blir väldigt mänskligt när man pratar med människor som kämpar för att det ska gå runt, säger han. De hade barn i samma ålder som vi har.

Alla affärer är olika, även om det är samma kund. Det finns inget facit.

Med lite finurlighet

Den delen av jobbet som kräver mest fingertoppskänsla är kontakten med kundens kund. Alla är inte positiva till att en tredje part är inblandad i fakturaköpen.

En del lägger bara på luren, då får man hitta andra sätt.

Det gäller att lyssna in. Anpassa sig. Inte vara för på.

Hur får jag ut informationen, men synas så lite som möjligt?

Det är ingen rocket science, men lite finurlighet behövs ibland.

Livet, livet, livet

Hemma väntar livet med två små barn, ett 60-talshus där källaren väntar på upprustning.

Hade man varit lite mer driftig hade man gått ner varje kväll och kört men orken finns inte alltid.

Men Volleybompan och quizet skippar han inte.

Jag tränar volleyboll med de yngsta och håller i quizkvällar på den lokala restaurangen med min sambo. Vi ville bidra med att få dit lite folk. Det är kul, och vi får lite egen tid tillsammans.

Efter den första tiden på Fabriken kände han sig lite ”lost” men efter ett knappt år börjar han bli varm i kläderna.

Man hoppas att de tycker man är kunnig och noggrann. Gör det man ska liksom. Vi ska ta en hälsosam mängd med risk och det gäller att balansera det så gott det går i både små och stora beslut.